l'aventurier

Idag fick jag månadens finaste box!

Då möter vi GAIS ikväll i Allsvenskans slutspurt. Vågar man tippa på seger igen? JA!
Utan pardon!

Vilken konsert!
Vilken känsla!
Sophie håller måttet mer än någonsin.
Konserten öppnade med en del spår från "The Ocean and Me" och satte prägeln.
Stämningen var melankoliskt på topp och konserten avslutade magiskt med Dreamer.

Vackert Sophie!

Imorgon spelar Sophie Zelmani på Hjalmar Bergman-teatern i Pennybridge. Jag är givetvis på plats, fylld av förväntan som grundar sig i en spelning med en ganska så melankolisk artist som sällan gör mer utspel på scenen än ett "tack".

Men det är nog det som gör det hela så spännande.
Raka motsatsen till en lerig spelning i en folkpark i Värmland.

...let's end it here.

Sporadiskt bloggande is the shit.
Kvällens Hacienda och Tanzwerk lockade allt som allt strax över 400 besökare. Jag känner mig väldigt nöjd, speciellt med tanke på att We-festen höll till på Satin. Men det var inget vi kände av i alla fall.
Ska bolla fram lite roliga idéer som vi ska ha nästa omgång.

James Bond och hela koncentratet av vad det innebär har aldrig tilltalat mig speciellt mycket, även om remaken av Casino Royale var riktigt imponerande.
Jag måste dock krypa till korset och bekänna att jag verkligen ser fram emot Craigs första riktiga Bondfilm (eftersom Casino Royale är en remake på en Bondfilm som inte är en officiell sådan) Quantum of Solace.
Den stora anledningen stavas med två namn: Marc Forster och Paul Haggis.
Forster är en oerhört begåvad regissör som slog igenom rätt stort med den utsökta Monsters Ball för sju år sedan, han fortsatte med den sevärda Finding Neverland och sen den underskattade Stranger Than Fiction och nu senast den enormt hyllade Flyga Drake. Knappast några högexplosiva adrenalinfilmer på meritlistan, som synes.
Om man sedan lägger till Paul Haggis, som är en av de mest lovande manusförfattarna de senaste åren (Crash, Million Dollar Baby, Letters from Iwo Jima, Flags of our Fathers och In the valley of Elah).
Daniel Craig har jag gillat i många år och när beskedet att han tog över Bondtronen kom till mig så blev jag glad. Han är ung, men ser oerhört sargad ut (på ett bra sätt).
Att få se Bond på vita duken känns för en gångs skull relevant.